Förlossningsberättelse

Här kommer min förlossningsberättelse, tar lite hjälp av journalen haha.
(jag är inte så bra på att skriva i dåtid osv, så klaga inte på texten)

13 februari - ca 11 på morgonen
Jag vaknar & tror att den där dagen skulle vara som alla andra dagar. Att jag skulle få gå & vänta på min lilla tjej. Hade ju redan gått över 6 dagar. Men så blev det ju inte alls.
Upptäckte att slemproppen hade gått när jag gjorde mitt första toa besök. Vart genast super glad samtidigt som jag visste att det kunde dröja några dagar till innan förlossningen skulle starta.
Jag mmsar genast en "mysig" bild till Robin, på min fina slempropp haha. Som tur var hade han redan käkat upp sin lunch (ja jag råkade skicka bilden mitt i hans lunch rast). Sedan ringde jag min mamma & berättade att det är nog dags vilken dag som helst för nu hade slemproppen gått.

Hela dagen gick & jag mådde riktigt bra under hela dagen. Fler delar av slemproppen lossnade under dagen.

Runt 20:00
Började må ganska dåligt. Fick ont i magen på ett sätt som jag tidigare inte haft. Sammandragningarna kändes annorlunda. Jag misstänkte att det här var nog förvärkar. Kunde inte slappna av ordenligt, så låg vaken medan Robin försökte sova. Jag ville ju också sova men det gick inte för det gjorde bara ondare & ondare. Klockan tickade på & Robin vaknade till lite, jag berättade för honom att jag tror att det är riktiga värkar & att det antagligen kommer en bebis idag eller imorgon.

23:30
Ringer till förlossningen. Hade riktigt ont & kunde inte slappna av. Berättar att jag haft ont några timmar. Sköterskan frågar vart vi bor & om jag klockat värkarna. Nej det hade jag inte för det var inte det första jag tänkte på när jag låg där i sängen & hade ont medan min pojkvän ligger bredvid & sover. Jag ville ju också sova.....
Men så mitt under samtalet, när jag berättat att slemproppen gått under dagen & att jag har ont osv, så går mitt vatten. Samtidigt som vattnet går får jag en värk & kan inte prata i telefonen. Sköterskan mer eller mindre skriker åt mig att andas ordentligt medan jag har panik & gråter samtidigt som vattnet rinner ut & ner i sängen. Det jag mest fick panik över var att jag trodde Robin skulle bli skit sur om vattnet fick i sängen, trots att jag hade ett kiss-skydd haha.
Sköterskan bad oss komma upp till förlossningen för en koll om det verkligen var vattnet som gått.
KLART SOM FAN DET VAR VATTNET!!!! Det liksom forsade ur mig......

00:10
Är öppen 2 cm när jag kommer in. Får nyponsoppa & lustgas medan jag sitter på pilatesbollen & små guppar & Robin ger mig lite massage. Det gjorde riktigt ont när värkarna kom, men hanterbart.

02:25
Ber om EDA, för nu orkade jag minsann inte med dom där värkarna nå mer.

03:12
Här kommer killen som ska sätta EDA in i rummet. Inte nog med att han var jäkligt ung så såg han ju rätt bra ut också. Hade ju känts lite bättre om det varit en äldre person haha, för jag lyckades då skämma ut mig. Mitt upp i allt, när EDA ska läggas, när jag ligger där & kutar på ryggen så känner jag att jag måste, verkligen MÅSTE prutta..... Så ja, där ligger jag & säger åt han att vänta å släpper världens prutt. Bad i alla fall om ursäkt typ 100 gånger efteråt haha..

Värkarna släpper efter ett tag så jag & Robin kan få vila lite. Robin somna i sackosäcken på golvet.

07:15
Värkarna börjar göra ont igen. Är bara öppen 5 cm, går himla sakta.
Får dropp som ska öka värkarna, kraftigare värkar.

09:43
öppen 7 cm

12:20
Krystvärkar. Fy helvete. Ontontont. Nog för att jag visste att det skulle göra ont. Men det riktigt brändes i underlivet. Lustgasen hjälpte knappt. Mellan värkarna hann jag dricka lite vatten eftersom man blir så himla torr i halsen. Dom stänger av droppet, startar droppet igen. Jag krystar & krystar.
Skrek gjorde jag också. Jag ville minsann inte föda nå barn, jag ville hem. Men jag lyckades på något sätt vara riktigt trevlig, sa aldrig något dumt varken till Robin eller sköterskorna.

13:25
Huvudet tittar ut & kroppen liksom gled ur direkt efter. Som en hal fisk. Smärtan avtog nästan direkt.
Vår lilla tjej var äntligen här. Hon gav ifrån sig något ynka litet ljud, men inte sånt där barn skrik som i filmer. Hon andades dock lite konstigt så ena sköterskan & Robin gick iväg med henne till något rum. Under tiden trilla den där äckliga moderkakan ut & två sköterskor började bedöva musen som behövde något stygn. Robin kom tillbaka med Miryam medan jag blir sydd. Blir kvar i förlossningsrummet några timmar, får kissa så att dom ser att allt går bra osv.

Ja ungefär sådär såg väl min förlossning ut. Det gjorde riktigt riktigt riktigt jäkla ont att föda barn. Det är ju inget jag skulle göra dagligen om man säger så. Men samtidigt gjorde det inte så ont så att jag blev avskräckt. Jag kan tänka mig att föda barn igen, men om något år.
Sen efteråt så är man ju ganska trött & mör i kroppen. Hade träningsvärk i alla möjliga delar i flera dagar, speciellt i armarna. Toalettbesöken har inte heller varit så himla roliga. Svider som bara sjutton när man ska kissa. Jag fick lov att ta varmt vatten på papper & trycka emot när jag kissade. Det gjorde ont att sitta & gå. Men jag visste att ju mer man är uppe & rör sig desto snabbare blir man återställd. Jag är jäkligt glad att jag ändå mått rätt bra efter förlossningen. Jag har läst om folk som knappt kommer i badkaret när dom ska duscha, dom kan varken sitta eller gå på flera dagar osv.
Sen får man ju avslag som det heter efter förlossningen & det kan hålla på i flera veckor tydligen. Men mitt var bara rikligt första veckan, som en vanlig mens ungefär. Nu har jag nästan inget kvar alls, använder vanliga trosskydd & det har jag gjort ett bra tag. Riktigt skönt, för det är inte kul med "mens" haha... Bläää.. Jag har även lyckats gått ner alla gravidkilon, så nu väger jag lika mycket som innan graviditeten. Dock är kroppen inte den samma. Har bristningar, brösten är större & hängigare, magen är pluffsig. Ja jag mår inte riktigt bra över min kropp, ärligt talat. MEN, jag har fått världens finaste dotter, med världens finaste kille. Jag har sån himla underbar familj som stöttar mig till 1000. Har ett underbart hem, otroligt fint.

Jag är lyckligare nu än jag någonsin varit. Jag har min lilla egna familj som jag älskar nå så fruktansvärt mycket. Det är helt sjukt vad man kan älska någon. Skulle kunna skriva en hel uppsats om hur kär jag är, om hur glad jag är över mitt barn. Men jag tror dom flesta fattar vad jag menar & alla som har egna barn förstår exakt vilken känsla det är. Ren & äkta kärlek.

2014-02-14    Miryam Nike Nicole Nylund